Kaosofi (från Liber Azerate)

 Kaosofi

Kaos är det pandimensionella plan som har oändligt många tid och rumdimensioner, till skillnad från kosmos, som endast består av tre rumsdimensioner och en tidsdimension.

I jämförelse med kosmos linjära tidsdimension är kaos tidlöst, på så sätt att det ej är begränsat av en endimensionell tid.

Kosmos är kausalt, dvs. bundet av lagen om orsak och verkan, medan kaos är helt akausalt (bortom det kausala) och fritt från alla begränsningar.

Kaos är evigt blivande och därför en aktiv och dynamisk evighet. Kaos var, kaos är och kaos blir allt och inget samtidigt.

På så sätt är kaos den enda sanna friheten och ur-essensen bortom alla former. Alla möjligheter finns i det obegränsade kaoset och bland dessa fanns också möjligheten till kosmos’ uppkomst.

Den del av kaos som omger kosmos är anti-kosmiskt, på grund av att den till sin pandimensionella och formlösa natur är antitesen till kosmos’ formade, begränsade och kausala struktur.

Därför upplevs det kaos som tränger sig in i kosmos som destruktivt, förtärande och upplösande.

För det löser upp kosmos’ begränsade strukturer och former och i stället etablerar den formlösa och obegränsade akausalitet, som är alltings ursprung och slut.

Kaos är det som mer eller mindre finns i allt som existerar, från det största till det minsta.

Kaos finns i alla universa.

Det finns i det absoluta intet som människan omöjligt kan föreställa sig. Kaos är alldimensionellt och nolldimensionellt på en och samma gång. Det är tidsligt och tidlöst, rumsligt och rumlöst.

Det är alltings upphov, ur det har allting skapats. Allt är ur det och det är allt, samtidigt som det är inget.

Kaos är sitt eget upphov och sitt eget verk, som i sitt obegränsade blivande skapar och förgör.

Kaos är den nollte dimensionen, som är den rumtidlösa ur-essensen.

Den nollte dimensionen som i sig själv bär på alla manifesterade och omanifesterade 5

Kaos är evig utveckling och laglöst blivande, som kosmos med sina stagnerande former vill begränsa.

Kaos’ laglöshet går ut på att inte vara bunden av kausalitetens lagar och kosmos’ ordnade/begränsade struktur.

Därför innebär laglöshet, ur ett kaos-gnostiskt perspektiv, den ultimata friheten bortom formernas bojor.

Evolution är kaos’ sätt att påskynda alltings återkomst till kaos, medan stagnering är kosmos’ sätt att hålla fast vid sin begränsade form, lag och struktur.

Den svarta flamman/den akausala elden, som är den ”andliga” essensen bakom eller bortom den medvetna människans kausala form, är vår länk till den ur-essens, som är kaos.

Vårt jag (egot) är format av kosmos’ begränsningar, medan vårt själv, som är helheten av vår akausala krafts existens, är bortom våra mänskliga former och begränsningar och är identisk med den latenta mörka kraft som vi kallar för den inre svarta flamman.

Jaget är fokalpunkten för självet, som har fixerat (bundit) självet vid kosmos.

Jaget är därför vårt medvetna som finns i ljuset, medan självet/anden/den inre kaoselden finns bortom det omedvetnas port.

Självet är därför den mörka och fördolda essensen, som sammanlänkar oss med det ursprungliga kaos.

Genom att blicka in i självets avgrund kan vi hitta portarna till kaos.

Genom att öppna det omedvetnas port till det akausala självet (Azoth) kan vi öka självets medvetande i vår existens och rikta den fokalpunkt som är jaget, mot den inre kaoselden och skapa en syntes mellan jaget och självet.

Detta i sin tur innebär ökad tillförsel av de akausala flödena till det medvetna (Atazoth) och öppnandet av drakens ögon och befriandet av det pandimensionella självet.

Det sataniska pentagrammets andespets symboliserar självet, som har förträngts och undertryckts av de fyra formade elementen, som symboliserar jaget(egot).

Genom att återvända de fyra elementen till andens förtärande akausala eldar, återgår jaget in i självet och självet blir återigen fritt och ett med det eviga kaoset. Detta återvändande till det akausala ursprunget kan endast inledas genom sann självinsikt (gnosis) som uppnås genom att på ett påtagligt sätt uppleva den inre pandimensionella och akausala kraften.

Nollan, är en symbol för den nollte dimensionens kaos, medan ettan står för den formande och sammandragande kraft som skapade kosmos.

Alla tal från ett till tio representerar olika skeden av den kausala utvecklingen, som kulminerar i tian, som är fullbordandet av det kosmiska.

Tian symboliserar lag, ordning, form och den slutna cirkeln, som håller delar av det ursprungliga kaoset fångat inom sig. Tian symboliserar även egot och förträngandet av det akausala självet.

Elvan, som är kaos’ tal, symboliserar därför det som är bortom tian (kosmos), samt laglöshet, frihet, formlöshet och brytandet av den slutna cirkeln.

Elvan är porten till det ursprungliga kaoset och vägen till essensens transcenderande av formen.

Därför symboliserar elvan den anti-kosmiska evolutionens fullbordande och förverkligandet av den fördolda, mörka och akausala potentialen.

 brutna Pentagrammet symboliserar därför, med sina elva vinklar och sin mörka portal, vägen och porten till den akausala frihet, som finns att finna bortom kosmos’ begränsningar.

Draken är den äldsta symbolen för kaos.

Det pre-kosmiska kaoset (det ursprungliga kaoset) representeras av draken Tiamat, medan det post-kosmiska kaoset (det vredgade kaoset) representeras av den svarta draken, Hubur.

Genom att identifiera och väcka upp den svarta draken, som är den svarta akausala elden, öppnar magikern kaos’ förintande öga och tillintetgör den illusion som är det ändliga kosmos.

Hell Kaos!

Hell Kaosofia!

(Texten är hämtad från Liber Azerate)