En intervju med Tommy Eriksson från The Satanic Order om svenska satanismens och C.A.O.S.-satanismens utveckling, ursprung och historia.

En intervju med Tommy Eriksson från The Satanic Order om svenska satanismens och C.A.O.S.-satanismens utveckling, ursprung och historia.

The Satanic Order existerade innan Svenska Satanistkyrkan tog form. Hur skulle du beskriva den ursprungliga visionen bakom The Satanic Order under 90-talet?

Visionen hade ännu inte hunnit bli storslagen, eftersom vi var mycket unga och oerfarna på den tiden. Vi visste att vi ville lära oss mer och att The Satanic Order skulle bli en samlingsplats och ett ställe där vi gemensamt kunde växa. Vi hade ett mycket primitivt gradsystem, eller i vart fall formulerade tankar om ett sådant. Vi hann som organisation inte bli så gamla, men vi fick ändå en ganska bra spridning både inom och utanför Sveriges gränser innan vi tillsammans med några andra var med och grundade Svenska Satanistkyrkan.

När Svenska Satanistkyrkan grundades 1998 var målet bland annat att förändra medias bild av satanism i Sverige. Tycker du att ni lyckades?

Svenska Satanistkyrkans fokus blev mycket tidigt inte ett lärosäte med gradsystem, utan riktades mycket riktigt mot att förändra den mediala bilden av satanismen. Det lyckades vi till stor del med genom frekvent medverkan i media – radio, tv och tidningar på nationell nivå – men också genom skolarbeten och olika specialarbeten inom utbildningssammanhang.

Vilka var de största skillnaderna mellan den svenska satanistiska miljön på 90-talet jämfört med idag?

90-talet präglades av Satanic panic och ett motstånd från en mer hårdför och militant kristendom, där hot och våld tyvärr inte var ovanliga sätt att försöka tysta oss – kanske inte alla medlemmar, men åtminstone oss som stod i fronten och var synliga i media. Då var vi också yngre och mer radikaliserade som en reaktion på det yttre trycket. Idag har vi mognat, vi lever i en lugnare miljö och har haft många år av ro till att ägna oss åt inre arbete istället för att försvara oss mot yttre påhopp, både verbala och i vissa fall fysiska.

Svenska Satanistkyrkan fungerade tidigt som både religiös organisation, nätverk och kulturell samlingsplats. Var det medvetet att bygga något större än bara en magisk orden?

Det var ytterst medvetet. Det var något som redan fanns med från The Satanic Orders dagar, men som aldrig riktigt hann utvecklas fullt ut inom ramen för den organisationen. Det låg kanske också i dess utformning – det är trots allt skillnad mellan ramverket för en kyrka och en orden, oavsett om det är en kristen eller satanisk sådan.

Ni arbetade aktivt med intervjuer, skolor, media och opinionsbildning. Hur viktigt var det för dig att skapa en “offentlig” satanism snarare än en dold underjordisk rörelse?

Det blev ett fokus som både var och är viktigt i mina ögon, även om jag helst hade velat se både och samtidigt. Men Svenska Satanistkyrkan fick helt enkelt fokusera på det den var byggd för och fungerade bäst i, och tillåtas fortsätta i sin naturliga form.

Du har beskrivit satanism som något långt större än bara LaVeyansk individualism. Vad anser du fortfarande saknas i många moderna tolkningar av satanism?

Jag saknar ett esoteriskt djup som inte bara nuddar vid begreppen magi och esoterism. Samtidigt tycker jag att satanismen också ska kunna få vara en enkel vardagsfilosofi som inte behöver vara alltför avancerad. Men det jag saknar är möjligheten att i vissa fall kunna gå djupare – att verkligen kunna dyka ner och se hur långt in i mörkret man kan gå, utan att stanna på ytan.

Under många år låg Svenska Satanistkyrkan vilande. Vad förändrades inom dig som gjorde att du ville återuppta arbetet igen?

Svenska Satanistkyrkan har legat vilande i flera perioder av olika längd, ibland i flera år. Senaste gången bestämde jag mig för att jag hade gjort mitt som ordförande, och Stalo tog över den rollen. Det gav mig frihet att ägna mig åt helt andra saker vid sidan av, vilket gjorde att jag kunde agera på fler plan samtidigt och samtidigt gav Svenska Satanistkyrkan möjlighet att ta en mer modern inriktning.

The Satanic Order var med och skapade Svenska Satanistkyrkan, men bryter sig nu ur och återöppnas som egen struktur. Varför blev denna separation nödvändig?

Vi var flera, både inom och utanför Svenska Satanistkyrkan, som på allvar saknade The Satanic Orders grundtankar kring esoterism och ordensstruktur. Samtidigt hade det vuxit fram en tydligare vändning mot kaosgnosticism i allmänhet och C.A.O.S.-konceptet i synnerhet, så pass att det inte längre var förenligt med den struktur som Svenska Satanistkyrkan verkar inom.

C.A.O.S. innebär ett koncept och en idé som, särskilt i ett slutet ordenssammanhang, inte går att förena med Svenska Satanistkyrkans form – varken filosofiskt eller moraliskt. Modern satanism bygger i regel på en moral eller antimoral, medan C.A.O.S. bygger på en amoral eller frånvaro av moral. Modern satanism är dessutom offentlig till sin natur, medan C.A.O.S. bygger på slutenhet. Modern satanism saknar ofta esoterik, medan C.A.O.S. kräver tydligt esoteriskt fokus. Därför blev The Satanic Order den enda form som kunde bära och levandegöra C.A.O.S.

Hur skiljer sig den nya versionen av The Satanic Order från både den ursprungliga orden?

Det gamla The Satanic Order var teistiskt, och det är även den nya, men med ett betydligt starkare fokus på praktisk drakonsk alkemi, kaosgnosticism och framför allt konceptet C.A.O.S.

Kommer The Satanic Order vara mer initiatoriskt, mer filosofiskt eller mer operativt magiskt orienterat än Svenska Satanistkyrkan?

The Satanic Order är en initiatorisk orden, öppen endast för ett fåtal individer som vill ta esoterismen och ett personligt magiskt arbete till en ny nivå. TSO är i praktiken antifilosofisk i den meningen att den saknar intresse för satanisk filosofi som sådan och har en tydlig riktning mot C.A.O.S. och operativ alkemi, vilket är raka motsatsen till Svenska Satanistkyrkan.

Är återöppnandet av The Satanic Order en återgång till rötterna eller början på något helt nytt?

Både och. The Satanic Order är tydligt traditionalistisk och bygger på ett satanistiskt arv och tar avstånd från modernismen, men det är samtidigt den första sataniska organisationen som fullt ut accepterar C.A.O.S. som modell.

Finns det planer på internationella loger, samarbeten eller projekt kopplade till The Satanic Order utanför Sverige?

Det är mycket tveksamt om TSO kommer att starta loger, eftersom det inte ligger i dess natur att eftersträva vare sig ett större medlemsantal eller offentliga sammankomster i någon större utsträckning. Vänner har vi, och det kommer vi fortsätta ha, men fokus ligger på en inre och sluten miljö för ett fåtal mycket drivna medlemmar.

Tidiga kaosgnostiska miljöer var ofta starkt influerade av black metal-estetik och extremism i uttryck. Hur ser du idag på relationen mellan estetik och faktisk filosofi?

Jag ser att man kan behålla estetiken samtidigt som man rör sig bort från behovet av att förklara kaoset och istället bara leva det. Viss filosofi kan vara nödvändig, åtminstone för att skapa riktning eller en målbild, men filosofi och moral tenderar lätt att bli dogmer. Även antimoral kan bli dogmatisk. The Satanic Order ska därför inte fokusera på det, utan enbart på praktiken att leva genom C.A.O.S.

Kaosgnosticismen rör sig ofta mellan mytologi, psykologi och metafysik. Ser du dessa som objektiva verkligheter eller som initiatoriska språk för transformation?

Även om vissa symbolspråk inte är fysiska sanningar i sig, så är de ändå en form av objektiv verklighet i den meningen att de kan appliceras i fungerande system och ge faktiska effekter.

Många kopplar kaosgnosticism till “antikosmisk satanism”, men dina senare texter kring C.A.O.S. verkar snarare beskriva en självorganiserande process än ett rent förnekande av kosmos. Har din filosofi förändrats?

Skillnaden mellan kaosgnostisk eller antikosmisk satanism och C.A.O.S. som begrepp är att det senare söker det sataniska gnosis genom att penetrera kaos genom ordningen/kosmos, inte genom att stå i opposition till det. Ordningen blir då inte något som är i polemik med kaos, utan något neutralt. Det är en amoralisk hållning som är nödvändig rent magiskt för att “S” – Satanae i C.A.O.S. – ska kunna uppleva sig själv.

Hur föddes själva idén till konceptet “C.A.O.S.” — och när insåg du att Chaos, Ab, Ordo och Satanae fungerade som ett sammanhängande system?

Konceptet kom ur ett försök att sätta C.A.O.S. i relation till sig självt, att göra det självförklarande och självupplevt. Detta gjordes genom att sätta punkter mellan bokstäverna. I början stod det mer som en översättning – “kaos genom Satans ordning” – där “genom” bara sågs som ett ord. Men jag insåg efter hand att “ab/genom” också kan förstås som penetration och transcendens, och då växte en djupare struktur fram där varje bokstav fick en egen funktion och relation till helheten.

I C.A.O.S. framställs kaos inte som destruktion utan som ren potential. Är detta ett försök att omdefiniera “mörker” bortom moralism?

Ja. Medan tidigare satanism, som på något sätt ändå vilar på Nietzscheansk filosofi, ofta fokuserar på moralaspekter – även om det handlar om antimoral – var det inte Nietzsches egentliga mål, utan snarare ett medel. Amoralitet, eller ickemoralitet, är snarare principen som öppnar dörren till övermänniskan och en fri själ i Nietzscheansk mening. Vi rör oss, med hans termer, “bortom gott och ont”.

“Ab” framstår nästan som den viktigaste delen i modellen — själva passagen mellan tillstånd. Är transformation viktigare än slutmålet i din filosofi?

Ab är inte den viktigaste delen i C.A.O.S., men den är den mest subtila delen – den del som inte låter sig definieras lika enkelt. Transformationen är inte nödvändigtvis viktigare än slutmålet; snarare kan slutmålet lika gärna vara transformation. Helheten och syntesen är dock alltid större än de enskilda delarna, och utan delarna går helheten inte att förstå.

Du beskriver Ordo som “temporär geometri”. Är alla religiösa och magiska system i grunden bara tillfälliga stabiliseringar av kaos?

Allt går mot sin egen upplösning, oavsett om vi talar i direkta, metafysiska eller filosofiska termer. Ordo, kosmos eller struktur kan aldrig vara annat än temporära stabiliseringar av kaos i olika former. Kaos är kanske det enda som inte är temporärt – det är som trapezoidens nionde vinkel som alltid återvänder till sig själv.

Satanae beskrivs som självreflexiv totalitet snarare än en personifierad djävul. Hur skiljer sig detta från klassisk teistisk satanism?

“Satan” är i klassisk mening en personifierad djävul, men Satanae i C.A.O.S. är när denna gestalt upplever sig själv som något större än summan av sina delar, inklusive sig själv. Satanae är Satan upphöjt till sig själv – ungefär som 10 upphöjt till 10 – något som vida överstiger sina grundkomponenter.

I modellen finns influenser från nordisk kosmologi, kabbala, alkemi, Nietzsche och kaosmagi. Ser du C.A.O.S. som en syntes av tidigare system eller som början på något nytt?

I C.A.O.S. natur finns det att vara både en syntes av tidigare och början på något nytt. Det är inte antingen eller – det är både och samtidigt.

Tror du att C.A.O.S. kan utvecklas till en faktisk magisk och filosofisk tradition i egen rätt snarare än bara ett koncept?

Ja. The Satanic Order har ett tydligt fokus på C.A.O.S. som koncept, som kommer att införlivas i det som ursprungligen var The Satanic Order. Denna syntes kommer förhoppningsvis att vara växthuset där C.A.O.S. kan utvecklas bortom filosofi och bli en egen tradition.

Om du skulle sammanfatta hela C.A.O.S.-modellen i en enda mening — vad är den innersta kärnan?

Kaos genom Satans ordning.

För att kontakta antingen Tommy Eriksson eller The Satanic Order maila tsothesatanicorder@gmail.com eller gå in på bloggen 

https://thesatanicordertso.blogspot.com

Eller följ The Satanic Order på Facebook and Instagram.