Hatha-toalett meditation
Hatha-toalett meditation
av Anton Lavey översatt av Tommy Eriksson
Den bästa platsen att meditera på är på porslinstronen. Har du en bekväm toalettstol och ett stadigt lås på dörren finns det ingen gräns för vilka storslagna tankar som kan uppstå. Martin Luther drömde fram protestantismen medan han satt på toaletten i klostret i Wittenberg, och vi vet ju vilket väldiga genomslag den rörelsen fick.
Det finns ingen plats där människan är så mottaglig för yttre influenser som på toaletten – ett varmt bad kommer på andra plats och duschen på tredje. Det är därför ett efterlängtat telefonsamtal eller dörrklockans ringande med absolut säkerhet inträffar just då. Ju större tillstånd av relativ hjälplöshet man försätts i, desto större blir mottagligheten.
Toaletten, som kräver den allra största graden av avskildhet och överträffar både bad och dusch, är oöverträffad när det gäller att dra till sig yttre intryck och influenser. Människor som utan betänkligheter låter sig ses i badkaret, duschen eller till och med under sexuellt umgänge, drar oftast en skarp gräns när det gäller att ha publik på toaletten. Toaletten är den mest sakrosankta rest av isolering som står till buds i en annars överbefolkad tillvaro.
Trycket på ryggraden släpper när man sitter på tronen, vilket lindrar både mental och fysisk spänning. Könsorganen är helt exponerade och fria från kläders eller tryckets begränsningar. Är utrymmet tillräckligt ljudisolerat, eller når bullret utifrån tillräckliga decibelnivåer, kan icke-verbala yttringar fritt flöda med vilken intensitet eller tonhöjd som helst, och från vilken öppning som helst. Den infantila frigörelsen av det vi tränats att hålla tillbaka vid alla andra tillfällen ger en såväl psykologisk som fysiologisk katarsis.
Under sådana gynnsamma förhållanden för avslappning och mottaglighet fungerar hjärnan friare och söker sig längre bort i sitt informationsinhämtande. Många gör sin bästa läsning på toaletten – de tar in medan de släpper ut.
Jag kände en gång en åldrad eremit, en briljant lärd man som byggt ett miniatyrslott i skogarna i norra Kalifornien. Fram till sin pensionering hade han drivit en stor biografkedja i England. Efter att ha kommit till USA köpte han en liten tomt bland redwoodträden och uppförde på egen hand ett sagoslott av allehanda spillbitar. Små gavlar och spiror reste sig över sten- och träbyggnaden, som rymde fyra små rum.
För att förenkla rördragning och installation av butangas kombinerade han kök och toalett: spisen stod intill klosetten, och matbordet där han åt var placerat rakt framför. På så vis kunde han sitta på toaletten, laga maten vid sidan om, flytta den färdiga måltiden till bordet och inta den. Grannarna i området talade föraktfullt om ”den smutsige eremiten”, trots att han klädde sig oklanderligt och besatt ett stort intellekt. Så småningom dog den ikonoklastiske gamle herren, hans lilla slott revs, och ett suterränghus byggdes på platsen.
Kanske hade han mer än bara bekvämlighet i åtanke när han förenade kök och toalett. Jag undrar hur många som, om de fick chansen, skulle vilja äta samtidigt som de gör sig av med avfall. Caracalla, Diocletianus och Nero gjorde just det – och mer därtill.
Toaletten är mer än en tron.
Den är ett heligt rum.
Vale Chic Sales.
Comments
Post a Comment