Hur man blir en varulv
Hur man blir en varulv
Grunderna i lykantropisk metamorfos; dess principer och tillämpning
Av Anton Lavey (översatt av Tommy Eriksson)
Vem som helst är en potentiell varulv. Under emotionell stress återgår civiliserade mänskliga egenskaper till grundläggande animaliska reaktioner, och en tröskel för möjlig fysisk förändring nås.
Temperament
Människor som normalt beter sig grovt och ohyfsat skulle kunna anses befinna sig nära ett djuriskt tillstånd, och därmed kunna genomgå en fullständig övergång relativt lätt. Detta är en villfarelse, ty simpla människor betraktar sig själva som mänskliga – den högsta och mest ädla livsformen. De är nästan djur hela tiden, och vågar därför inte “gå över kanten”, eftersom det skulle vara motbjudande för dem.
Den som endast har nått till trottoarkanten vågar inte återvända till rännstenen. Endast den högre människan kan genomgå metamorfos, då hennes ego tillåter henne att gå hela vägen. Hon vet att hon under större delen av sitt liv är eftertänksam och kultiverad. Därför kan en övergång till animalism övervägas utan betänkligheter. Manifestationer av detta fenomen är många. De mest förfinade individerna blir de mest förnedrade när rätt tillfälle ges. Ingen berusad är så slarvig som en rik berusad. Analogier av sådana motsatser är oändliga: full som en lord, Dr. Jekyll och Mr. Hyde, Greve Dracula, Jack London, och så vidare.
I så gott som varje litterär, scenisk eller filmisk framställning skildras varulven i sitt normala tillstånd som en människa präglad av värme, förståelse, känslighet och intelligens.
De tre huvudsakliga känslorna – sexualitet, sentimentalitet och förundran – kan betraktas som utlösande mekanismer, vilket framgår av följande formel genom vilken man kan åstadkomma förändringen från människa till best.
Miljö
Var och en har någon gång vandrat in i ett område så laddat med obehag att det känns som om någon eller något lurar i skuggorna, iakttar, redo att slå till och sluka. Kanske var det ett övergivet hus, en ensam stig genom träden eller ett nedlagt stenbrott. I många fall vet man, eller upptäcker, att sådana platser bevittnat död av oväntad eller ovanlig natur, eller kanske våld, övergrepp eller andra brutala handlingar.
Alla handlingar som innebär intensiv eller ökad produktion av adrenalin hos antingen offer eller förövare (lust, skräck, aggression, försvar osv.) följs av en form av avspänning eller kollaps i varierande grad (chock, total underkastelse, medvetslöshet, död osv.).
Den polaritet som en sådan atmosfär genomgått kan liknas vid ett område där stora mängder elektricitet har samlats och urladdats upprepade gånger, vilket skapar en kaotisk och störande jonisering av atmosfären. Den ursprungliga “laddningen” och attraktionskraften hos ett sådant område härrör från dess rumsliga och geometriska mönster. Detta kan liknas vid en existerande utfodringsplats dit djur kommer från mils avstånd för att livnära sig på sina föregångares kadaver.
Den sadomasochistiska dikotomin, med sitt behov av uttryck, håller sådana platser välförsedda med både jägare och jagade. De jagade dras dit på grund av den skrämmande men samtidigt underkastande kittling som miljön ger.
Rovdjur uppenbarar sig sedan, lockade av de ideala jaktförhållandena och den rikliga tillgången på byte. Ofta har dock jägarna inte ursprungligen gått in i området som jägare, utan som rädslodrivna sökare efter spänning.
Om detta verkar långsökt, tänk på ett fenomen som är vanligt bland barn under Halloween eller andra tillfällen där stämningen är rätt. Barnet går medvetet ut i förväntan att bli skrämt, lyckas bli skrämt, och funderar sedan på hur roligt det vore att skrämma andra när rädslan väl har släppt. Det blir då jägaren, och nästa barn blir bytet. Hela fenomenet liknar en välkänd psykologisk mekanism där man utåt sett fruktar en situation samtidigt som man undermedvetet gör allt för att framkalla den.
Förberedelse
Detta barns lek ger oss nyckeln till den rollförändring som krävs för lykantropisk metamorfos. Kortfattat:
Gå in i ett område du vet framkallar trauma, med full avsikt att bli rädd. Tillåt dig själv att bli rädd. Bär vid behov kläder som förstärker en sårbar eller undergiven framtoning. “Tillfälliga” offer är alltid klädda på detta sätt.
Känn in platsen som ett offer och låt dig skrämmas så mycket som möjligt. Om du kan förstärka din rädsla med en sexuell upphetsning, desto bättre. Låt dig själv nästan falla sönder av rädsla, och om möjligt uppnå orgasm på vilket sätt som krävs – detta kommer att underlätta den efterföljande förvandlingen.
När du har frigjort all rädsla och flytt från platsen, gå hem och begrunda upplevelsen. Du kommer snart märka en slags magnetisk dragning tillbaka till platsen. Denna oroande attraktion ökar dag för dag, helst till gränsen av tvång.
När du inte längre kan motstå frestelsen att återvända, upprepa den första upplevelsen på liknande sätt. Den andra gången kommer att bli ännu mer intensiv, på grund av den uppbyggda spänningen och förväntan.
I egentlig mening har du utfört en ritual där du sänder ut din energi i en levande miljö. Denna miljö fungerar, genom ständig belastning, som en vampyr – den absorberar energi från dem den lockar till sig och fångar dem sedan för framtida näring. Wilhelm Reich kallade sådana områden DOR, vilket innebär en utarmning av livsenergi i atmosfären.
Metamorfos
Klä dig på ett sätt som främjar den förändring som ska ske. Berättelser om bärsärkar som bar varg- eller björnskinn har djup symbolisk innebörd, med tanke på kostymens betydelse i ritualer.
Bär en stereotyp, nästan överdriven dräkt. Den fungerar som en andra hud och är en kraftfull komponent i förvandlingen. Detta är sympatisk magi: “såsom ovan, så nedan”.
Gå in i området med förväntan. När du når de platser där du tidigare var mest rädd, föreställ dig hur skrämmande det skulle vara för någon annan att känna samma rädsla – plus skräcken av att möta en verklig, grotesk varelse.
Nu är det din roll att bidra till platsens skräck.
Låt din kropp förändras i rörelse: sjunk ned, rör dig på alla fyra. Sniffa luften, känn dofterna. Klättra, krafs, skaka omgivningen. Efterlikna djuriska beteenden. Om du är inomhus, urinera – vilda djur är inte rumsrena. Morr, frusta, ryta.
Gradvis kommer du att känna hur kroppen förändras. Dina ben blir bakben, armarna förvandlas till framlemmar. Ditt ansikte förändras i uttryck. Sinnena skärps. Du blir fixerad vid månen. Du söker dig till trånga utrymmen.
Sexuell drift kan uppstå i en rå, rovdjurslik form. Impulsen att attackera kan visa sig, men måste kontrolleras om ingen samtyckande partner deltar i spelet.
I ögonblicket av orgasm sker den fullständiga förvandlingen – ett totalt uppgående i det djuriska.
Efter förvandlingen, dra dig tillbaka och låt kroppen återgå till normalt tillstånd. Du kommer sannolikt att känna ett starkt behov av föda. Den intensiva energiförbrukningen kräver återhämtning.
Ritualens naturliga avslutning är därför att äta sig mätt och sedan sova.
Länkar
Följ gärna Svensk Satanism på
Comments
Post a Comment